de senaste månaderna har varit ledsnamånader, hemskt men sant. livet är inte perfekt, ingen är perfekt.
när man ser döden, olyckor och livshotande situationer stelnar man till. man kommer tillbaka till civilisationen och inser att man vet aldrig hur lång tid man har kvar på denna jord.
speciellt om det händer människor man känner.
det är under såna här hemska omständigheter som man uppskattar allt man har. man inser att livet blir vad man gör det till och man väljer själv hur man vill leva det.
jag tror vi alla borde ta hand om varandra mer
är smärtan större än lyckan? när allt försvinner?
för då får vi se till att lyckan vinner
och vara tacksamma över det vi har nu, den korta tid vi lever med varandra
godnatt / sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar