some lead, some follow
filosofi är jättekul och intressant, men kanske inte när man har så mycket roligare tankar i huvudet..helgen, lovet, nyår, körkort, studenten, resor, fria livet?! kom nu sartre och lucretius så pluggar vi....NEJ VAFAN NU KOM EMMA MED FIKA...change of plans :)
ikväll hoppas jag på pulkaåkning, kanske pizza?

who's gonna walk you home tonight?

provat studentmössor idag, fyfan vilken känsla. vi är nära nu. snart flyger vi fria

dry my eyes so you wont know, dry my eyes so I wont show

att såra någon för att själv må bra...finns inget värre.

det är vi som bestämmer verkligheten,

att ha ångest är att vara rädd för något,
men man vet inte för vad.

hela familjen kollar så mycket bättre, så himla sköna är dom. dileva med sina fina ord,thomas som är pop, barbro som är så go, plura som svävar på moln, petter som är allmänt fräck, lasse som vickar på höfterna och petra som har sån utstrålning.  mikrofonkåt med henne slår allt, skönaste låten iår. lätt.

pappa berättar om alla roliga händelser i marocko, bröllopet, festerna, maten, människorna, kvällarna, farmor, släktingarna. & jag måste dit, snarast.

pappa har kommit till sverige, äntligen. vi åt på japansk restaurang sen hem i stormen. rena julafton, fick två par skor och en klocka. emma och mamma är överlyckliga för farmors kakor låg i pappas väska.

don't look back in anger, all good things come to an end.
I dag är den 23 november år 2010 och jag tycker man ska vara stolt över det man gjort och vad man fick.
jag är glad att det minns minnen så man kan blicka tillbaka och bli glad över alla fina stunder.  jag är glad att vi är vänner och åren vi hade tillsammans var bland de bästa jag haft. kärlek är det bästa men också det värsta. ville bara visa min uppskattning och jag är glad för det som var.

:)

det som kom emellan var; verkligheten.
jag är förbannad, trött, ledsen och har inte en så jättebra dag i dag. varför ska all skit komma samtidigt när de väl kommer, planera förhelvete. nivet när man får ont i magen, spänner hela kroppen, halsen bränner och man får inte ut en ord men det finns så mycket man vill skrika ut? i dag är jag sån.
så i dag önskar jag att jag vore utomlands och reste ensam i en öken och mitt störta problem va solskenet.
och jag får inte på mig mina jeans heller....bra.

"I decided to never allow myself to fall into that vulnerable position of actually feeling something real ever again"

har så mycket att göra, men ikväll blir det biff och sen kräftor och räkor. & självklart choklad.
måste plugga bort hela min helg istället för att träffa vänner och njuta av livet. allt har en mening. letters to juliet va fin, fin kärleksfilm! fast alla är la samma smörja.

It's the real ones I keep close

"...."

            
            
            
            

I would write it on the skyline if I could

vaknade av att emma kom och lade sig bredvid mig. kändes lite som julafton, eller som om jag vore döende.
sen bestämde vi oss för att skita i hälsogröten och köra på american pancakes med banan, sylt, grädde, hallon och apelsin istället. det va himmelskt gott! sen gick tiden och vi åt våra plättar.

eftermiddagen gjorde vi slingor och skratta mest, sen åt vi thaimat med mami som också köpt räkor, revbenspjäll och choklad. nu laddar vi ner letters to juliet hoppas den är bra.

denna morgon vaknade jag sent och det satt en elak gubbe i min hals och rev mig så jag åt ingen fruskost. jag och olivia gjorde en analys av låten logiskt med petter och sen åt mami, emma och jag god tacos som emma och mami lagade när jag pluggade, duktiga jag. vi kollade idol och emma gjorde chokladbollar och kakao-kaos i hela köket. jag åt upp emmas chokladbollar och nu har vi lyssna-på-varannan-din-varannan-min-låt-turas-om-spotify stund. det är 209 dagar kvar till jag tar studenten.

okej, mina vänner vi har nått botten. och jag har körtelfeber så jag orkar fan inte klättra upp. vem vill bära?

               grattis erica på sjuttonårsdagen,

hipp hipp hurra!!

en månad i solen? vi håller tummarna. packpackers, here we come. maybe.

sjukt snygg hårfärg.

landet bortom regnbågen
försöker folk slå rekord i detta avlånga land? ska så många som möjligt göra slut detta året? alla delar ju på sig. detta året är "ridin solo" året. alla vill hitta sin egen väg och känna självständighet. bra, dåligt, avgör själva.
känns som kärlek försvinner från sverige mer och mer. otrohet, svek, våld.
förr fann man varandra på bryggdansen, eller i mjölkaffären, eller på en ö i skärgården. man skickade brev, träffade varandra i hemlighet under månen. rymde hemifrån med sommarromansen, gifte sig, fick barn.
idag då? jo när min generation blir vuxna kommer våra barn fråga, hur träffades ni då mamma och pappa? och då kommer vi säga: Jo gumman, din pappa började gilla min status hela tiden, sen börja vi snacka i chatten och sen via sms. Sen träffades vi på krogen och blev tillsammans.
Från brev till facebookchatten? 
nej. jag vill ha brev, långa promenader under månen och spänning som förr.
vi har blivit som maskiner.

älskar den, man tröttnar aldrig.

"jag gick ifrån verklighet till dröm. fantasi. illusion. overklighet. svävade lite, funderade om detta kanske passade mig mer. verkligheten är stel och allvarlig.
och blickarna liksom tog luften ur mig. dom gick från blickar till slag i ansiktet. jag klarade inte mer, trodde jag. den tiden var den värsta. det kändes som svek och lögner blev en stor del av vardagen och var jag än gömde mig, skolan,hemma, under täcket så verkade dem alltid kunna leta reda på mig och dra mig ut i den stela allvarliga verkligheten. är människor djur? jag slutade lita på folk. jag trivdes i drömmen. och hade jag inte gömt mig där vet jag inte vart jag hade varit idag. man är nog tusen gånger starkare än vad man egentligen tror att man är. så småningom började folk komma in i min dröm, komma in från verkligheten. där fann vi varandra och jag kunna känna tillit igen. jag gick ifrån verklighet till dröm. och jag trivs här"

kul att hitta gamla dagböcker från förr.

vi lever kvar i känslan.

"Falling out of love is hard, falling for betrayal is worst.
Broken trust and broken hearts I know, I know. Thinking all you need is there, building faith on love is worst. Empty promises will wear. I know, I know"

the mind is its own place, and in itself, can make a heaven of hell, and a hell of heaven.
I woke up. and it was only just a dream. and so I went to sleep again.

keep you face always towards the sunshine, and the shadows will fall behind you.

family is forever.
sovit bort 20 timmar. drömde så konstiga saker. mami och monki kommer snart med vita marabou chokladen och maränger.  men idag vill jag springa, ha sommarlov och dansa till benen viker sig.  varför är det alltid så när man inte kan? okej jag vill äta också.

kommer vara ensam hemma ikväll så får la plugga teori och dricka asgott äckelte. hawaiipizza och bigmac hade inte heller vart fel... just det, jag har smörgåstårta i kylen! sysselsatt.

trough us I see the light. family is forever.

DON'T WORRY BE HAPPY.

okej. svullna ögon, feber, spya, huvudvärk, två veckor så där var maltaresan. inte nog att jag ska få fucking jävla körtelfeber och sabba hela körkortsupplägget med. snälla. gud. hjälp. mig

mamma: ska du ut imorn?
jag: jajemän
mamma: du får inte dansa.

jag får inte anstränga mig på åtta jävla veckor, och kan va sjuk i fem månader. kommer vara trött i ett år. snälla gud bajsa mig i ögat med.
OJ livet är så underbart just idag. tur jag är glad och har god mat i huset hih. just det, lovet är slut imorn.......

falska jävla äckliga människor. vill jag inte ha i mitt liv. eller ens i närheten.
god mat och gott sällskap gjorde min kväll.

pappa kom hem, jag står inte ut med detta mer.

jag sover på natten och drömmer på dagen.

I was shooting for stars, on a saturday night. I was up so high, lookin down at the sky, don't let me fall.

ibland blir det lite för mycket, under en lite för lång period. då ger man upp och tänker skitsam det löser dig. tyvärr gör det inte alltid det.
och dagen man väl kämpar sig upp till toppen igen, vet man att jag klarar det. även nästa gång. och gången därpå.
man kommer kämpa minst lika mycket även nästa gång, för de är så värt att nå toppen
även om man går ner sig på vägen upp.