21 april 2010

Livet är som en bergochdalbana. Det går upp och ner och snart är det slut. Vi gör det svårt för oss om vi strävar efter att det alltid skall vara på topp. Skulle man alltid vara där så skulle det ju bli man snart inte veta om det var bra eller dåligt.

I grunden handlar det ju om att inte acceptera livets gång. Tron att man alltid kan och ska åtgärda alla bekymmer gör att man lätt hamnar i prestationsfällan eller tror sig om för mycket.

Inga kommentarer:

Follow this blog with bloglovin

Follow tegelhjärta & kärleksvän

bloggläsare

Follow this blog with bloglovin

Follow tegelhjärta & kärleksvän