what about trust?
jag har suttit och tänkt på tillit i ungefär två månader nu, börjar knaga hål i skallen på mig.Jag tror att det är svårt att förlåta någon som dödat en liten del i dig, men jag tror det är ännu svårare att förlåta sig själv.
Att man skadat sig själv, eller låtit andra personer skada dig. Älska, glömma och förlåta, det är livets stora gåta. Men är det så? Vissa människor väljer att glömma det som hänt och fly och andra att ta itu med situationen och förlåta, men inte glömma. Förlåta kan jag, men inte glömma. Jag kan nog inte följa livets gåta.
Människor som tror dom kan ta, skada, förstöra och döda delar hos andra och sedan leva vidare helt som om inget har hänt tycker jag är omänskligt. Och det förstör tilliten till andra människor för de som blir utsatta. En sak som kanske inte betyder så mycket för någon annan kan vara avgörande tex för hur jag växer upp och blir som person, som att kunna släppa in folk på livet och kunna känna tillit. Vissa tänker inte på någon annan än sig själva när de gör beslut. Men hjärtan kan gå sönder, på riktigt. Har förstått att tillit inte är lika viktigt för andra som det är för mig.
I dag är jag noga med vilka jag delar mina djupaste tankar med, kanske för att jag är rädd för att bli lämnad, eller sviken eller missförstådd, jag vet inte. ibland låter jag en relation bara gå till en viss gräns eftersom jag inte klarar av risken att bli sårad, och det känns tråkigt att det ska behöva vara så, och ibland tvekar jag på människor i min omgivning, när de visar motsatsen av trygghet. jag blir rädd och tar avstånd
Kanske blir man aldrig riktigt säker, vad vet jag, jag har aldrig varit 18 år förut. Visst, detta kanske ses som en liten sak i somligas ögon men för mig är det ett av de viktigaste sakerna vi har i livet. Jag kanske är för känslosam som person... Att kunna få känna sig trygg och älskad är självklart för vissa, inte lika självklart för andra.
Man vet kanske inte riktigt vem man kan lita på, för saker och ting förändras, och vi med dom.
Svek kan leda till en död del som aldrig vaknar igen. nu ska jag sluta tjöta om livets meningar och fortsätta med dansen och svenskan.
nu vet ni vad som har varit i mitt huvud de senaste två månaderna, godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar