jag är så arg, eller nej, mera besviken, ledsen och förvirrad. ibland känns det såhär att ord är ord, tomma små löften. inget mer än så. hur vet man när någon säger något helhjärtat? varför denna gången, men inte förra? jag känner mig korkad som tror så starkt på människor, och vad de kan uppnå. jag önskar jag vore en chokladboll, fet och rund som alla tycker om. ingen skulle svika en chokladboll, för man vet ju hur gott den kan smaka
synd att inte människor uppskattar sanningens smak..
1 kommentar:
haha,vet att det var ett seriöst inlägg men det var så typiskt dig att man måste skratta. du ÄR en chokladboll!MIN chokladboll, och jag behöver dig nu min kära! <3
Skicka en kommentar