once, we were so strong, have you forgotten that you promised me to stay by my side?

var hos doktorn, fick medicin så monstret ska inte dyka upp igen
hon var snäll, glad och berättade roliga historier. hon var sådär jordnära och förstående
som verkligen brydde sig.
jag och mamma handlade mat. när vi kom hem fråga hon pappa; ja, vad är vi sugna på idag,? falukorv, falukorv, falukorv eller kanske falurkorv? min mamma har fått dille på falukorv. haha fyra stycken.
mamma & pappa bakade bröd, mat och jag har solat på balkongen. tråkigt att jag bara är brun på framsidan, måste se jätteroligt ut!
skola imorn och sista behandligen.
känns verkligen som sommarlov nu, man vaknar av att solen lyser rakt in i ögonen och fåglarna kvittrar
gräset är grön och de små barnen är ute och leker
allt känns mycker lättare och jag är så mycket gladare
.
.

det finns en sten i min mage, att veta att det aldrig kommer bli som förr,
att vi aldrig kommer bli som förr
att våra blickar och tankar aldrig mera kommer gå hand i hand
tiden går och saker förändras, är det inte konstigt att vissa saker förändras utan att man märker det?
och så plötsligt är inget som förut, och man undrar vart allt tagit vägen
vart vi tog vägen,
tiden tog våra minnen. tysta stumma ord utan mening
tysta rum och pinsamma stunder, tårarna rinner
du brukade torka dom, men du glömde att du var vid min sida
du glömde vad du en gång lovat

we were once so close.